Alkoholproblem blir ofta någon annans

Alla borde se vilken bit i alkoholkulturens pussel de utgör och värdera hur den pusselbiten ska få påverka helheten, skriver Elin Lundgren, lärare i Gävle, i en krönika i Drugnews.

Dagarna efter nyårsaftonen befann jag mig tillsammans med andra nykterhetsvänner på Knytpunkten i Helsingborg. Att valet föll på Helsingborg under årets första dagar var närheten till Danmark och de nya införselkvoterna. Vi hade händerna fulla av flygblad som uppmanade till att inte langa. Ett budskap som alla utom bakfulla tonåringar ville ställa upp på. Istället för att framstå som så tuffa som de hade önskat blev de bra exempel på hur vuxenvärlden svikit sitt ansvar.

Viljan att tala om hur alkoholpolitiken ska se ut är stor. Alltför många gånger visar det sig dock att gemene man egentligen inte vet hur det ser ut. Det handlar i mångt och mycket om att man är sig själv närmast och att det finns fördelar med billigare alkohol. Att det finns tragiska bieffekter har man inte tänkt på.

Många säger sig vilja behålla skattepengarna i Sverige. Det är trist att viljan att rädda ekonomin inte sträcker sig längre än att man ger upp det argumentet då jag med fakta visar att alkoholen är en fet förlustaffär. Oavsett om några miljarder hit eller dit i förlorade skattepengar inte känns som att det spelar någon roll. Särskilt inte om det betyder att de norra delarna av landet inte höjer sin alkoholkonsumtion utan problemet “bara“ blir större i de södra landskapen. Då har vi räddat många barn som slipper växa upp med alkoholiserade föräldrar i Norrland.

Viljan att tala om de andra, de svaga, som offer för alkoholpolitiken är stor. Om flygbladsmottagaren stannar för att diskutera för vilka alkoholen ställer till med alkoholism, blir det svårt. För vad ska han säga när jag påvisar de fakta som säger att det är de utåtriktade och “framgångsrika“ människorna som faller offer för alkoholens klapprande käftar? Jo, då hänvisar han till någon han känner eller har hört om och det är minsann någon som inte alls är särskilt utåtriktad. Kanske på grund av arbetslöshet eller småkriminalitet eller andra sociala problem. Det finns en massiv ovilja att se på fakta på det alkoholpolitiska området.

Krögaren Carl-Jan Granqvist säger i TV4:s morgonsoffa på nyårsaftonen att alkoholproblemen ska informeras bort. På programledarens fråga om hur det ska gå till, att det inte fungerat hittills har han inget svar utan påpekar att det inte är hans område.

Han distanserar sig och låter problemet bli någon annans. Han och hans son som duschades i champagne vid födseln kan minsann skilja på det Carl-Jan anser vara bra och dålig alkohol. Därför kommer de inte att få problem. Carl-Jan fortsätter argumentera för en sänkning av alkoholskatterna trots att vi med all säkerhet vet att det ökar konsumtionen och därmed skadorna. För han lever skyddad. Tror han.

Restauranger som serverar alkohol blir fler och de har öppet längre. Vid utlandsresor kan du packa bilen full gång på gång och ständigt hävda att du ska gifta dig. Systembolaget ställer upp alkoholen som smågodis efter väggarna och du kan välja och vraka och handlar mer än du brukar. Även på lördagar. Priserna har sänkts. Orkar du inte ta dig till systemet skyltar livsmedelsbutiker och mackar med billiga sexpack och plattor av folköl. I våra medier upplyses du allt oftare om produktutbudet och dess fantastiska sötma. Tycker du det är bra, och skiter i konsekvenserna, ja, då har Sverige blivit ett bättre land att leva i.

Det är alltför klyschigt att ställa frågan: “Hur kunde det bli så här?“, för det vet vi. De som fattar besluten skiter i folket.

Att man som helt novis önskar handla billigare produkter, vad det än må vara, är inte märkligt, men när man som högt uppsatt politiker med ansvar för folks välmående, inte med näbbar och klor försvarar ett väl fungerade system skulle stora hemläxor utdelas.

Vi delade ut flygblad med det klassiska budskapet “Stoppa langningen!“, för att sätta fokus på en viktig fråga, men i det handlar det om något mycket större. Om att ta ett omtag i alkoholpolitiken, att våga sätta ner storstöveln. Alla måste se vilken bit i alkoholkulturens pussel de utgör och värdera hur deras pusselbit ska få påverka helheten. Carl-Jan ska inte glorifiera alkoholen så, för sin son till exempel.

Nåja, politikerna har ansvar för flest bitar, må dom pussla med dessa för ett nyktrare och tryggare Sverige.

Etiketter:

Annonser