Ekina Hed från stockholmsförorten Skarpnäck går sällan ut på kvällarna. Därför har hon sett mer än de flesta av Skarpnäcks nattliv. Ekina Hed är nämligen rökare. Och för att inte störa sina barn brukar hon ta blossen på balkongen.

Från sin utsiktsplats ser hon ingången till tunnelbanan och hela allén som löper genom Skarpnäck. Hon har sett fylla och narkotikamissbruk, hot och våld, unga killar som samlas i gäng och bråkar med varandra eller med vuxna.

Men hon har också sett hur Lugna gatan-värdarna i området gått in och stoppat många våldsamma situationer. Hon berättar om den där kvällen för en tid sedan när några ungdomar stod utanför tunnelbanan och sparkade på papperskorgarna. Två berusade vuxna gick förbi. Sällskapen började munhuggas. Stämningen blev alltmer hotfull. Det var bara en tidsfråga innan det första slaget skulle falla.

Då ingrep två killar från Lugna gatan. De sa åt ungdomarna att sluta vandalisera och medlade
i konflikten.

Händelser som den här har fått Ekina Hed att börja fundera.
Innan hon flyttade till Skarpnäck för fyra år sedan bodde hon 25 år i Fittja. Hon trivdes i sin förra hembygd, och hon trivs i sin nya, men i båda områdena har hon lagt märke till hur de vuxna drar sig undan allt mer.

”Jag skulle inte behöva se det jag ser på kvällarna om det fanns fler människor som gick samman och jobbade mot ett gemensamt mål”, säger hon.

Från sin balkong i Skarpnäck har Ekina Hed kommit fram till samma slutsats som den amerikanska professorn Felton Earls.
I över tio år har Felton Earls och hans kolleger studerat hur våld och skadegörelse uppkommer och vad man kan göra för att stoppa det. De har studerat över 11 000 kvarter i 196 bostadsområden över hela Chicago; intervjuat tusentals invånare, jämfört brottsstatistik, filmat skadegörelse och klotter samt undersökt invånarnas hälsa och drogmissbruk.
Felton Earl menar att det finns en rad orsaker till att vissa områden präglas av otrygghet och kriminalitet. Bland annat pekar han på fattigdom som en grogrund för kriminalitet. Men hans viktigaste slutsats ryms i en mening: Ju fler engagerade invånare det finns i ett område, desto färre brott sker i grannskapet.

I dag är sammanhållningen, eller det sociala kapitalet, som forskarna kallar det, urgröpt i många svenska bostadsområden. I det vakuum som då uppstår spelar verksamheter som Lugna gatan en viktig roll.

I Skarpnäck är det Hamid Ahadpour och Daud Nur som söker kontakt och bygger förtroenden med de stökiga ungdomarna i allén och utanför tunnelbanan. De senaste två åren har de värvat ett tjugotal lokala killar och tjejer till Lugna gatans juniorverksamhet. Just nu utbildar de ytterligare tjugo. Men Skarpnäck har inte längre råd att betala för deras arbete. Efter tidigare nedskärningar hotas nu den sista delen av Lugna gatans lokala verksamhet.

Alla är överens om att de gör ett bra jobb, men tjänar man 200 kronor i månaden kan man inte handla för 300, säger Marie-Louise Arnheim, chef för Skarpnäcks resursenhet för barn och ungdom.
Om ett par månader avgör stadsdelsnämnden om ytterligare en del av Skarpnäcks sociala kapital ska tas bort. I så fall förlorar Hamid och Daud sina jobb, de blivande juniorvärdarna tvingas sluta sin utbildning – och Ekina Hed får mer missbruk och våld att titta på från sin balkong.

• Artikeln har även publicerats i tidningen Metro