Reformeringen av utbudet inom narkomanvården är en väldigt långsam och överpolitiserad process i Sverige.
Socialstyrelsen har till exempel haft flera år på sig att presentera ett förslag till reglering för alla olika former av ”läkemedelsassisterad behandling” men styrelsen har ännu inte presterat något resultat. I dagarna har dock Socialstyrelsen meddelat att de kommer att vara färdiga ”till sommaren”.

Motståndet mot att hjälpa opiatmissbrukare med mediciner som t ex metadon och subutex är fortfarande utbrett i flera olika landsting. Den nystartade Brukarföreningen pekar i sitt senaste nyhetsbrev på att deras medlemmar i bland annat Sundsvall vägras att pröva medicinsk hjälp mot sina drogberoenden.

Även sprututbytesprogram är kontroversiella i den svenska narkotikapolitiska kontexten. Riksdagen formligen kokar av diskussioner om sprutorna och det är ytterst oklart om regeringen har majoritet för sitt balanserade förslag om att efter snart 20 års försöksverksamhet äntligen lagreglera sprututbyten.

Verksamheten med sprututbyten syftar till att minska riskerna för att personer som injicerar narkotika skall överföra sjukdomar som gulsot och hiv till varandra genom blodsmitta.

Moderaterna är riksdagens stora populister i drogpolitiken. Å ena sidan vill de helt avreglera alkoholpolitiken medan de å andra sidan protesterar i högan sky mot att någon kronisk missbrukarkrake skulle kunna få en ren spruta i utbyte mot en använd.

Även många av de som befinner sig långt till vänster i politiken moraliserar gärna över missbrukarna och de gör därför gemensam sak med moderaterna i sitt motstånd mot ett mer humant utbud inom narkomanvården. Glädjande nog beslöt emellertid vänsterpartiets medlemmar på sin kongress nyligen att stödja regeringens förslag i sprututbytesfrågan. Jag utgår ifrån att vänsterns riksdagsgrupp följer sina medlemmars beslut?

Den restriktiva narkotikapolitiken har hittills varit framgångsrik när det gäller att försöka begränsa tillgången och efterfrågan på narkotika bland våra ungdomar.

När det gäller vården och assistansen till de som riktigt fastnat på drogerna är dock den restriktiva hållningen inhuman, ineffektiv, överpolitiserad och moraliserande.
Här finns därför ett stort behov av reformer!

• Fotnot: krönikan har även publicerats i Folkbladet.