Per Sternbeck från Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende påstår i ett inlägg på Drugnews att sprututbyte är effektivt i kampen mot hiv och hepatit och hänvisar till en rapport publicerad av WHO. Att RFHL:s Stockholmsordförande hänvisar till en dålig rapport är inget att hetsa upp sig över. Men att Sveriges folkhälsominister Morgan Johansson gör samma sak är däremot ganska allvarligt.

Vad är det som gäller i den här saken?
Morgan Johansson har i ett svar i riksdagen hävdat att internationell forskning visar att sprututbyte förebygger hiv och hänvisar till samma WHO-rapporten. Rapporten har titeln Effectiveness of Sterile Needle and Syringe Programming in Reducing HIV/AIDS among Injecting Drug Users (Geneve 2004). Författare är Alex Wodak som är en av den internationella legaliseringslobbyns förgrundsfigurer.

Alex Wodak är bland annat ordförande i Australian Drug Law Reform Foundation som verkar för legalisering av cannabis, att innehav av narkotika för personligt bruk ska bli lagligt i Australien och man kritiserar FN:s narkotikakonventioner som ju inte tillåter att länderna som anslutit sig till dem legaliserar innehav av narkotika. Wodak förespråkar dessutom att läkare ska skriva ut heroin till narkomaner.

Gör detta att man inte behöver bry sig om den rapport Wodak skrivit för WHO? Egentligen inte.

En hederlig forskare ska kunna hålla isär sitt vetenskapliga arbete och sina privata åsikter. Det verkar dock inte som om Alex Wodak är så bra på det.

En genomläsning av den 60-sidiga rapporten visar exempelvis att Wodak refererar till tio studier totalt som studerar effekt på hiv-spridning. En nyligen publicerad svensk genomgång av forskningsläget i världen – Sprututbyte, Fri förlag 2005 – gjord av forskarna Kerstin Käll, Ulric Hermansson och Sten Rönnberg underkänner av kvalitetsskäl flera av de rapporter som Wodak inkluderat i sin rapport.

Wodak missar dessutom att inkludera sex av de studier som Käll, Hermansson och Rönnberg studerat i sin strävan att ta med alla vetenskapliga rapporter av fullgod kvalitet som publicerats i världen. Exempelvis har Wodak inte tagit med de randomiserade studier som finns i världen, två studier från Alaska. Kanske för att de kommer fram till för honom oönskat resultat?

När man väger in alla tillgängliga studier framträder det tydligt att en klar majoritet visar att sprututbyte inte leder till någon signifikant effekt när det gäller hiv-prevention bland sprutnarkomaner.

Ska man hårdra det hela så handlar det egentligen bara om en enda studie, Des Jarlais och medarbetare, HIV incidence among injecting drug users in New York City syringe-exchange programmes (Lancet 1996) som går att använda som stöd för att sprututbyte fungerar hiv-preventivt. Andra studier visar på negativ effekt eller ingen effekt alls. Eller så är de av för låg kvalitet för att man ska kunna dra slutsatser av dem.

Morgan Johansson (och Per Sternbeck) begår ett stort misstag när de bygger sitt sätt att se på frågan om sprututbyte på så bräcklig grund som den WHO-rapport som legaliseringsförespråkaren Alex Wodak författat.