Min bostad! Mitt hem, är min grundläggande trygghet – allas, (i alla fall de som har ett). En grund som ingen ska kunna ta ifrån mig. Platsen vi utgår ifrån, där vi har allt som jag står för. Det står för integritet, tillhörighet, säkerhet och min trevnad som utgör en grundförutsättning för att vi ska kunna existera och leva ett ”normalt” liv.

För de allra flesta är det en självklarhet att ha en egen bostad att komma hem till. Många människor som inte har det hamnar ganska snart i missbruk, får psykiska besvär, ofta framkallad av all den ångest och stress som det innebär att inte ha en fast punkt i livet.

Hur kan vi låta människor som aldrig befunnit sig i denna situation tro att de kan sätta sig in och förstå vad en hemlös behöver? Hur ska de kunna känna hur det känns att längta efter ett hem?

På grund av denna okunskap och bristande förståelse skapar vi istället en mycket snabbt växande sekundär ”boendemarknad” där problemorienterade social/frivilligproffs skapar sig sin egen grundtrygghet. Den omsätter bara i Stockholm cirka en miljard skattekronor varje år. Istället borde vi söka de grundläggande och gemensamma behov hemlösa människor har.

Alla dessa kontrollerande och fostrande ”boenden” som byggs, byggs bara i ”skademinskningssyfte” och har i de allra flesta fall och i längre perspektiv ingenting att göra med vad hemlösa behöver för att få en ärlig chans till ett ”normalt” liv. Det är en skam för oss alla att vi låter så många människor fara så här illa i ett ”välfärdssamhälle” som Sverige, år 2006.

Våra röstfiskande politiker hörs inte någonstans debattera eller skämmas över detta enorma problem som hela tiden växer.

Varför är det ingen politiker som väljer att prata om vad en bostadsrätt skulle bli värd, eller vad hyresnivån skulle ligga på om det skulle finnas bostäder till alla?

Kanske är det för känsligt och skamligt att tala om, i alla fall om de vill fortsätta som politiker. De väljer att tala om trängselavgifter, superarenor, skatter, istället för att prata om att det dör människor på våra gator på grund av en totalhavererade hemlös/bostadspolitik.

Det finns nollvisioner om antalet döda i trafiken, men inte i hemlöshet. När alla människor har fått en bostad kan vi sedan ge det stöd och den hjälp som behövs för att behålla den för de som vill eller behöver det.

Vi kan inte fortsätta skylla på missbruk, skulder, psykiska sjukdomar eller de problem vi hela tiden söker efter så länge människor dör. Problem föder problem. Okunskap föder okunskap. Fördomar föder fördomar, men Vänskap föder vänskap och lösningar föder lösningar.