– Full är inte fri, slog författaren Lars Åke Augustsson fast när han presenterade sin nyutkomna bok ”Full frihet” (Leopolds Förlag), under Drugnews eftermiddagssamtal på Internationella Pressklubben, på restaurang Duval i Stockholm.

Frihetsbegreppet är, enligt Augustsson, centralt i diskussionen om alkoholpolitik. Han exemplifierade med fri handel, fri införsel, fri konkurrens, liksom samtalet om individens frihet. Han förklarade sitt resonemang om full och icke fri med att den som är full av mat känner sig däst, den som snöar in på religion blir fanatisk och den som dricker alkohol får slutligen erfara fyllans negativa symptom, vilket även påverkar andras frihet.

Frihet kan endast öka på någon annans bekostnad, enligt Augustsson, som hämtade drivkraften till boken i förlusten av sin bror. Dödsorsaken var ett allvarligt alkoholmissbruk.
– Vi, jag och min bror, växte upp med en frihet, som gjorde att jag kunde bli författare. Min bror använde friheten till att förstöra sitt liv.

Mot stöld och våld finns förbud som ingen ifrågasätter, noterade Augustsson. Han lyfte fram alkoholindustrins argument att behålla alkoholen tillgänglig, för att den inte ska bli ”den eftertraktade förbjudna frukten”. Men ansåg ändå att alkoholdiskussionen bör handla mer om frihet och mindre om restriktioner.

– Trevlig middag med familjen, klockan 18, på fredagar, menade Chatrine Pålsson Ahlgren, riksdagsledamot för kristdemokraterna, skulle få barn och ungdomar att avstå från fyllan.
Hon och Kjell-Ove Oscarsson, Landsrådet för alkohol- och narkotikafrågor, gästade samkvämet för att samtala om alkoholpolitiken efter regeringsskiftet.

Pålsson Ahlgren poängterade att alkoholfrågorna politiskt måste behandlas som folkhälso- och inte bara handelsfrågor. Enligt henne kommer kristdemokraterna – som nu kontrollerar socialdepartementet – att agera brandvägg i alkoholfrågan om det behövs mot de mer alkoholliberala i borgerliga alliansen. Oscarsson underströk att politikerna bör lyssna mer på folkrörelserna.

Drugnews chefredaktör Sven Liljesson utfrågade Björn Rydberg, Systembolagets presschef, om hans två decennier i hetluften i detaljmonopolets tjänst. Liljesson menade att Rydberg kanske är en av landets mest citerade doldisar med över en miljon träffar i vissa sökmotorer.
Rydberg hävdade att Systembolagets stormiga år med muthistorien inte skadat bolaget, tack vare att Systembolaget på eget initiativ grävt fram problemet och valt att polisanmäla.
Han lyfte fram slopandet av alkoholmonopolet inför EU-inträdet som en förutsättning för mutskandalen:
– Jag ser mig som marknadsliberal, men när det gäller alkohol är det inte bra med fri konkurrens. När vi tog in 200 leverantörer ökade trycket på våra butiker, sade Rydberg.

Om sitt arbete som presschef och lojaliteten med bolaget sade Rydberg:
– Huvudregeln måste vara att tala sant, men man kan inte alltid säga hela sanningen.
Han exemplifierade med att medierna kan behöva vänta för att de anställda ska få chans att informeras om exempelvis omplaceringar innan informationen läcker ut.
Trots mutskandalen är Systembolaget idag populärare än någonsin. Ålderskontrollerna sköts allt bättre och uppemot 60 procent av svenska folket vill ha kvar Systemet, hävdade Rydberg, som också underströk att det är avgörande för bolagets existens. Befolkningens åsikter går dock lite isär, beroende på var man bor.
– Problemet för monopolet är införselreglerna. I Skåne sker bara en tredjedel av försäljningen på Systembolaget.

Chatrine Pålsson Ahlgren höll med om att införselreglerna är en mycket viktig fråga och lyfte fram nya folkhälsoministern Maria Larssons (kd) uttalande om att inga alkoholskattesänkningar är planerade för i år. Statsminister Fredrik Reinfeldts (m) motinformation samma dag om att skatterna bör sänkas kunde hon dock inte säga något om.
I publiken utbröt en diskussion om hur Reinfeldts uttalande i Köpenhamn skulle tolkas. Man ventilerade även om huruvida regeringen låter projekten Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika vara kvar.

Nyhetsbyrån Drugnews har nu anordnat tre Café-sammankomster som håller på att bli något av en tradition, där minst lika mycket av informationsutbytet sker från den engagerade publikens sida som med de inbjudna debattörerna.