Kemiska övergrepp på barn

Istället för pedagogiskt stöd, mindre grupper och fler vuxna i skolan så utsätts allt fler barn för kemiska övergrepp med ”ADHD-droger”. Det menar läkemedelsdebattören Janne Larsson, högstadielärare i Hägersten och tidigare mentalskötare, i en krönika i Drugnews.

Vi möter argumenten överallt – det måste satsas på tidig upptäckt och behandling av barns ”psykiska ohälsa”. Psykiatriseringen av barn känner inga gränser och sträcker sig numera ända ner till spädbarnsåldern. Politiker bjuder över varandra och alla säger de sig vilja barnens bästa.

Men vid alla ”upptäckter” hittar man något som redan finns där – man hittar inte på något. Det sistnämnda bör benämnas ”att uppfinna”. Och det sistnämna är vad den psykiatriska diagnostiken egentligen handlar om. Man uppfinner olika tillstånd och ger dem ett medicinskt klingande namn så att man sedan kan skriva ut psykofarmaka. Det finns inget objektivt medicinskt test för diagnoser som ADHD, det är helt och hållet en fråga om en subjektiv bedömning av oönskat beteende [1]. Det finns inte i ett enda fall någon påvisad kemisk obalans i hjärnan – ändå påstås alltså barn ”med ADHD” lida av en sådan.

Det här innebär inte att barn inte har problem – och ibland stora sådana. Men för de flesta i skolans värld är problemen runt vissa barn hur klara som helst – de är redan ”upptäckta”.

Vad som saknas är pedagogiska möjligheter att hjälpa alla. Fler vuxna i skolan, mindre grupper, mer lugn och ro, resurser till enskild undervisning, en satsning på baskunskaper är enkla åtgärder som skulle vara till verklig hjälp.

Satsningen på ”tidig upptäckt av psykisk ohälsa” med åtföljande droglösningar är ingen hjälp alls – utan är att betrakta som ett kemiskt övergrepp på barn.

FN:s International Narcotics Control Board (INCB) har vid flera tillfällen kritiserat utskrivningen av amfetamin till barn och vuxna. Senast i samband med publiceringen av årsrapporten för 2005 [2]. Vårt grannland Norge, som ligger i världstoppen över utskrivning av narkotika till barn, fick skarp kritik, som också togs upp i norska TV2, i programmet ”Stille med pille”. Många TV-tittare blev chockade över hur ledande amfetaminförespråkare nonchalerade de skadeverkningar som barnen utsätts för. Åtta av tio norska barn med ADHD-diagnos rapporterades få amfetamin eller andra psykiatriska droger.

ISverige har utskrivningen av narkotika till barn ökat nästan sex gånger åren 2000-2004 [2]. En ADHD-industri har vuxit upp: läkemedelsföretag, biologiska psykiatriker, ”patientföreningar” sponsrade av läkemedelsbolag, och utbildningsföretag som lär ut neuropsykiatrisk diagnostik till pedagoger.

Denna industri vill ställa 50 000 barn (och 240 000 vuxna) i drogköerna – det mest passande namnet på den neuropsykiatriska utredningsverksamheten [3].

Psykiatriker Christopher Gillberg, som drivit fram utvecklingen både i Norge och Sverige, skrev 2001 i en norsk tidning att man gjort ”en kritisk genomgång av praxis i USA, utan att man funnit bevis för att för många barn får medicin utskrivet. I stället ser det ut som att många barn tidigare inte fick den behandling de borde ha fått. Det är även nu ett problem att många barn med ADHD inte får tillgång till effektiva mediciner, eller behandlas med för små doser för att uppnå fullgod effekt.” [4]

Med andra ord ansåg Gillberg att det inte fanns några skäl för kritiken mot den ofantliga utdelningen av amfetamin till barn i USA; hans största problem var i stället att för få barn fick amfetamin och att de som fick narkotikan fick för låg dos. Några månader innan artikeln skrevs krävde Gillberg och överläkare Björn Kadesjö av Socialstyrelsen att minst 10 000 svenska barn på omedelbar basis sattes på amfetaminbehandling – och att det var ”lågt räknat”. [5]

Det är sådana bedömningar som gjort att den amerikanska diagnoshysterin och pillerlangningen nu sprider sig till svenska skolor.

Okunskapen hos svenska politiker om vad utskrivningen av narkotika lett till i USA verkar vara total. Hur ska man annars förklara att politiker i Sverige så glatt godkänner åtgärder som enligt FN skapar en ”kultur av drogintag för att lösa en mängd olika icke-medicinska problem” [6] och ett missbruk av legalt utskriven narkotika?

För inte kan väl våra politiker vilja ha en situation som den som beskrivs i årsrapporten från Center for Addiction and Substance Abuse i USA?
I denna kan man läsa att tio procent av alla tonåringar i USA missbrukat legalt utskrivet amfetamin [7]. Och inte kan man väl vilja att svenska sommarläger ska inleda sin dagliga verksamhet på morgnarna med utdelning av narkotiska preparat och antidepressiva medel? Och vårdgarantin ska väl inte behöva innefatta att barn som får skador av amfetamin sedan garanteras ”behandling” med än värre gifter, som neuroleptika [8]?

Ändå är det i den riktningen som Socialstyrelsen och Läkemedelsverket nu arbetar när man vill avskaffa de framgångsrika svenska restriktionerna mot utskrivning av amfetamin till barn och vuxna [9].

Källhänvisningar:
[1] Timimi & andra, Comments On the Reported Statisticks on Psychotripics Substances(pdf-fil), 2006,

[3] Janssen-Cilag, Ingen behandling för vuxna med ADHD, pressrelease, 8 juni 2005,

[4] Gillberg, Heiervang, Uro i kroppen – uro i toppen , Bergens Tidende, 24 september, 2001,

[5] Gillberg, Kadesjö, Thernlund, Westbom, Centralstimulantiabehandling av barn och ungdomar i Sverige, 27 januari 2001.

[6] INCB, pressrelease, 15 februari, 2001,

[7] CASA, Under the Counter: The Diversion and Abuse of Controlled Prescription Drugs in the U.S., juni 2005

[8] Se New York Times, Checklist for Camp: Bug Spray. Sunscreen. Pills. 16 juli 2006, för situationen på amerikanska sommarläger, och USA Today,Drug therapy caused some scary side effects, 2 maj 2006, för effekterna av amfetaminbehandlingen i USA.

[9] Dagens Medicin, Myndighet vill låta alla förskriva ADHD-medel, 6 september 2006.

Etiketter:

Annonser