SSU har haft ett tufft år bakom sig med ett flertal skandaler gällande hur bidragspengar menade för annat använts i personvalskampanjer, luriga medlemssiffror (där står dock inte SSU ensamma) och så som kulmen, en förbundsordförande som väljer att lämna sin post.

Att betrakta SSU på avstånd ger förmodligen en bild av en organisation som verkar ryckig och utan stabilitet.

Ryckig ja, utan stabilitet nej. SSU har medlemmar som brinner för sakfrågorna. Som jobbade dygnet runt inför valet, som skriver insändare och går kurser för att lära sig mer om allt man kan behöva när man jobbar för demokrati och rättvisa. Allt detta som är fantastiskt oavsett vilket ungdomförbund det gäller, hamnar i bakvattnet när media inte förvånande väljer att fokusera på det som är rörigt.

Och det är klart att det är rörigt att inte ha ett fungerande medlemsregister och en ordförande som kanske borde välja att dricka sig berusad på andra ställen än i det offentliga.

Det senaste är naturligtvis exceptionellt och det är föga förvånande att Anna Sjödins ansikte mött oss på ett stort antal löpsedlar, på ledarsidor och som diverse skämt i fredagsbilagorna.

Det är flera fel som har begåtts. Nummer ett är naturligtvis att välja att dricka sig berusad ute när man är en offentlig person och förväntas företräda tusentals ungdomar och därför också vara förebild. Det ger en annan status än att bara vara sig själv, som politiker representerar man alltid, det finns ingen fritid!

Vad som hände på krogen vet bara de inblandade och jag har ingen aning. Jag vet bara att Anna Sjödin fällts på ett gäng åtalspunkter. Trots det var det för henne aldrig självklart att ens i första läget ta en time-out och i andra läget, när ingen resning beviljades, gå.

Allt detta beror givetvis inte bara på Annas egen person utan på att ett gäng starka viljor ska enas om den så kallade makten där Anna är en bricka i ett spel och därför har fler än sig själv att ta hänsyn till. Å ena sidan överskattar många SSUare det inflytande SSU har i gemene mans vardag. Varför det för de allra flesta kvittar vem som faktiskt har vilken post i ett vänteläge inför kongressen och spelar över som om det är en fråga om liv och död. Det är det ju inte!

Samtidigt betyder posterna inom SSU och andra politiska ungdomsförbund en hel del för kommande politiska karriärer varför det för den med eget intresse att ha titlar i sitt CV faktiskt är en enormt stor fråga.

I söndags kväll har SSUs förbundsstyrelse, det som är kvar av den, sammanträtt och inte varit eniga i den lösning man hittat med en resursperson till den fd förbundssekreteraren. Istället för att välja någon av de demokratiskt valda kongressledamöterna valdes en i personalstaben att leda SSU. En person som dessutom också gillar att gå på Crazy Horse. Det gäller att hålla uppdragen i en tight krets…

Jag önskar att politik bara kunde vara roligt och renhårigt och att uppdrag ges för det man är, inte för vem man är.