BRÅ har analyserat narkotikahandeln och på kort tid gett ut två rapporter. Dels en studie om knarkhandelns ekonomihantering och de spår dessa lämnar. Dels en om narkotikadistributörer, grossister som köper in stora partier narkotika från globala ligor och sedan i flera led förser distributörer lokalt ute i landet för att slutligen nå missbrukarna.

– Grossisterna på mellannivå är kanske narkotikabrottslighetens svagaste länk. Med deras kontakter uppåt och nedåt, och lokala kännedom, är de svårast att ersätta, säger Lars Korsell som tillsammans med kollegorna Daniel Vesterhav och Johanna Skinnari presenterade rapporterna på narkotikamässan i Örebro.

De har gått igenom domar och undersökningsregister och intervjuat narkotikabrottslingar för att få grepp om marknaden. Helt klart är tillgängligheten på droger större än tidigare, men även aktörerna på lägre nivåer har blivit fler och konkurrensen har ökat.

– Vissa vill framstå som diskreta affärsmän medan andra tydligt skyltar med sin kriminella livsstil. De flesta av dem missbrukar själva narkotika, även om de inte ser det som problem så som länge de kan sköta sin del i handeln, berättar Daniel Vesterhav.

Han har även i intervjuer noterat att klimatet hårdnat och att ”den nya generationen” distributörer har snabbare till att tillgripa våld.
– I det generationsskifte som pågår går uppger man sig vara på väg mot ett tuffare spelfält.

Det finns flera olika roller i narkotikahanteringen. Exempelvis transportörer, försäljningskoordinatorer, lagerhållare (ofta ostraffade personer, såsom studenter eller släktingar där narkotikan kan förvaras en tid), utblandare, kvalitetstestare, pengaförvarare, langarna med flera.
Stresstålighet och flexibilitet är viktiga egenskaper för grossisterna att klara upp olika situationer som uppstår. Och kravet att man är tillgänglig dygnet runt gör det svårt att ha andra schemalagda sysselsättningar.

Många drömmer om att tjäna snabba pengar för att sedan göra något annat. Men vanan vid stora pengar gör det svårt att senare återgå till ett hederligt liv och några lever ett utsvävande liv med bilköp, klubbesök och lyxköp som sätter spår. Penningtvätt är ganska ovanligt, sådant är dyrt och ger mindre vinster.

I förslag till brottsbekämpande strategier mot knarkhandeln så pekar Brå-forskarna exempelvis på att insatser mot just grossistledet för att störa lokala marknaden. Men även stressa nätverken för att få dem känna oro och göra misstag, exempelvis flytta lagret och ringa okodade telefonsamtal.

Långsiktig strategi och samarbete mellan polis, tull, åklagare och skattefolk för att följa knarkpengarna är också framkomliga vägar, men som kräver tid och tålamod.

– Narkotikadistributörernas ekonomi är ganska primitiv och turbulent med mycket krediter. Ett parti kan komma på avvägar, betalningar utebli, och folk blir stressade och oförsiktiga. Och då bör myndigheterna vara beredda på att få information, säger Lars Korsell.

Det klagas ofta på bristande lagstiftning för att kunna beivra brott, men Korsell menar att det oftare handlar om kunskaper, metodutveckling och visa intresse från de rättsvårdande myndigheternas sida. Att jaga organiserade brottspengar skulle också fördyra ligornas omkostnader och minska deras vinster.

– Bilden är klar och jag förstår vad vi mer bör göra. Vi har stört missbrukare, gripit drograttfyllerister och haft tre större utredningar senare tid. Men vi har varit alltför klena med att ingripa mot distributörer på mellannivå, säger till Drugnews Karl Wallin, operativ chef för Örebropolisen, efter att ha tagit del av Brå-rapporterna.

Regeringens narkotikasamordnare Björn Fries hoppas att rapporterna blir underlag för de nya nationella riktlinjer för narkotikabekämpning som rikspolischef Stefan Strömberg utlovade i sitt anförande på Örebromässan.


• Fotnot: Brå-rapporterna ”Farliga pengar – vart tog alla pengarna vägen” och ”Narkotikadistributörer – en studie av grossisterna” kan laddas ner här. Nästa projekt är om hur samhället kan beslagta egendom från brottslig verksamhet.