EU, folkviljan och demokratin

Regeringen måste med kraft driva folkhälsofrågorna framåt i EU. Det skriver Sven-Olov Carlsson, förbundsordförande i IOGT-NTO, i en debattartikel och ger sin syn på den överraskande EU-domen kring näthandel av alkohol.

Detaljhandelsmonopolet (systembolaget) för spritdrycker, vin och starköl syftar till att begränsa konsumtionen av alkoholdrycker för att minska de negativa skadeverkningarna av alkohol. Den ensamrätt som följer av detaljhandelsmonopolet omfattar samtliga former av försäljning till konsumenter i Sverige, undantaget servering. Det faktum att varken en utländsk eller en inhemsk aktör kan tillhandahålla konsumenter i Sverige alkoholdrycker genom till exempel internetförsäljning är således en nödvändig följd av detaljhandelsmonopolets existens.

Detaljhandelsmonopolets förenlighet med EU-rätten prövades av EG-domstolen redan i den så kallade Franzén-domen. EG-domstolen ansåg då detaljhandelsmonopolet vara förenligt med fördragets bestämmelser om handelsmonopol. Domstolen konstaterade dessutom att detaljhandelsmonopolet väl uppfyller de krav som kan ställas.

EG-domstolen har nu i dom den 5 juni 2007 mycket överraskande kommit till slutsatsen att det svenska förbudet mot privatimport av alkohol strider mot EG-rätten. Domstolen går därmed emot två av sina egna generaladvokater som tvärtemot domstolen hävdar att det är bestämmelserna om handelsmonopol (artikel 31) som ska tillämpas i målet och inte, som domstolen menar, de bestämmelser som reglerar den fria rörligheten av varor och tjänster inom EU (artikel 28).

Det domstolen nu har gjort är således att pröva om detaljhandelsmonopolet – i den del det innebär att ingen annan än Systembolaget har rätt att sälja alkoholdrycker direkt till konsument – är förenligt med gemenskapsrätten. Domstolen kommer som sagt fram till att så inte är fallet. Domen reser ett flertal principiella frågor.

För det första. Det förefaller inte som om EG-domstolen trängt djupare in i Franzén-domen. För den domen visar med önskvärd tydlighet att Sverige är berättigat att upprätthålla ett detaljhandelsmonopol för alkoholdrycker. Vilket i sin tur innebär att en privatperson i Sverige är hänvisad till att handla av Systembolaget och att det därför inte är möjligt att utnyttja andra försäljningskanaler för direktförsäljning till konsumenter.

För det andra. Den rättsliga ramen för detaljhandelsmonopolet har inte heller ändrats sedan Franzén-målet avgjordes. Domstolen i Franzén-målet byggde inte sina slutsatser på vilken teknik som används vid försäljningen. Det är ju helt orimligt att dessa slutsatser kullkastas bara för att en privatperson utnyttjar internet i stället för telefon eller brev för att ta kontakt med en säljare.

EG-domstolen för ett minst sagt märkligt resonemang när den nu hävdar att andra än Systembolaget ska ges rätt att sälja alkoholdrycker direkt till konsumenter i Sverige. Enbart av den anledningen att säljaren utnyttjar en annan försäljningsform än systembolagets butiksförsäljning.

Omfattningen av detaljhandelsmonopolets ensamrätt borde med andra ord vara densamma idag som vid tidpunkten för avgörandet i Franzén-målet.

För det tredje är det medlemsstaternas sak att inom de gränser som följer av fördraget besluta om hur långtgående skyddet för folkhälsan ska vara liksom hur detta skydd ska uppnås. Att försäljningen av alkohol sker via Systembolaget är av särskild vikt när det gäller skyddet för ungdomar. I den delen är målet att ingen alkoholkonsumtion ska förekomma under uppväxtåren. För att uppnå detta tillämpar Systembolaget en mycket effektiv ålderskontroll.

Den nu aktuella domen från EG-domstolen att distanshandel av alkohol via bland annat internet inte kan förbjudas kommer att göra det svårare att upprätthålla ålderskontrollen och därigenom bidra till att öka alkoholkonsumtionen bland ungdomar.

Domen borde leda till en djupare debatt om demokratifrågorna inom EU och ta sin utgångspunkt i de problem som följer av att politiska, ekonomiska och juridiska beslut med ingripande effekter för vårt land i en accelererande takt fattas långt från och över huvudet på våra folkvalda.

Vi borde ställa oss frågor som: Är det verkligen rimligt att en domstol, som i den nu aktuella domen om internet-handeln med alkohol, ska kunna sätta sig över demokratiska beslut som fattats av regering och riksdag och över en natt i praktiken upphäva dessa beslut och där något politiskt ansvar över huvud taget inte kan utkrävas? Behöver vi verkligen mer juridik och mindre politik för att lösa vårt lands sociala problem? Är det juristerna som ska lösa samhällsproblemen?

Min bestämda uppfattning är att våra folkvalda politiker måste ta ett större ansvar och agera i nationella, överstatliga och globala politiska församlingar. Vi behöver mer politik, inte mindre.

Det främsta skälet till varför politiken är så viktig i ett sammanhang som detta är att det är den politiska makten som ska ange riktlinjer och bestämma förutsättningarna i ett samhälle som undergår ständig omvandling. Det är bara den politiska demokratin som kan vara tillräckligt känslig för resultaten av denna omvandling och vara tillräckligt lyhörd för olika gruppers och kulturers olika intressen och kan avkrävas ett politiskt ansvar för besluten.

Nuvarande artikel 152 som tillkom genom Amsterdamfördraget för att understryka betydelsen av att folkhälsan beaktas i den politiska processen, har av EU inte tillmätts någon större betydelse i praktisk tillämpning.

En tydlig och kraftfull politik behövs på EU-nivå, som ger ökat stöd för insatser till skydd för folkhälsan. Regeringen måste med kraft inom EU:s ministerråd driva folkhälsofrågorna framåt och får inte heller försitta möjligheten att förstärka folkhälsans politiska position när ett nytt EU-fördrag utarbetas.

• Fotnot: Artikeln publiceras även på Europaportalen.

Etiketter:

Annonser