De senaste dagarna har vi kunnat se Systembolagets annonskampanj om att alkoholens samhällskostnader skulle öka om monopolet på alkoholförsäljning upphörde. Vi kommer inte ifrån det – alkoholen kostar samhället stora pengar. Alltför mycket, menar fyra alkoholdebattörer.
För exempelvis Falu kommun är samhällskostnaden mellan 178 och 942 miljoner kronor beroende på vilken beräkningsmodell som används. I Luleå är motsvarande siffror mellan 235 miljoner och 1,2 miljarder och i Malmö mellan 895 miljoner och 4,7 miljarder kronor.
Även om summorna skiljer sig mycket åt så är även den lägre summan en hög kostnad.
Den högre samhällskostnaden står nationalekonomen Anders Johnson för. Han har flera gånger under de senaste 25 åren räknat ut alkoholens kostnader. För 2006 beräknade han en kostnad på 156 miljarder kronor. Ifjol kom en liknande beräkning från forskare vid Sorad, Stockholms universitet. De kom fram till en mer blygsam bruttokostnad för samhället på 29,4 miljarder kronor.
En skillnad mellan de två undersökningarna är att de delvis mäter olika saker. En annan allvarligare brist i forskarlagets undersökning är att de utelämnat vissa kostnader då de inte kunnat finna relevanta data.
De vet att det finns en kostnad, men sätter den till noll kronor. Då blir förstås totalkostnaden lägre.
Även deras kostnader för förtidspensionering, sjukfrånvaro och sjukvård ligger också lågt i förhållande till vad många initierade bedömare brukar uppskatta dem till. Ingen av underökningarna tar någon hänsyn till det mänskliga lidande som barn som växer upp i missbruksmiljöer, anhöriga och våldsoffer känner.
Däremot visar Sorads undersökning att även om alkoholens kostnader i deras beräkning är lägre blir bruttokostnaden för samhället mycket hög. Det gäller inte minst för kommuner och landsting som redan har svårt att få sina budgetar att gå ihop. Alkoholkonsumtionen i Sverige har ökat med 30 procent de senaste tio åren. Omfattningen av de skador som ökningen leder till släpar visserligen efter. Men redan i dag kan vi se en allvarlig ökning av leverskador hos unga tjejer, ökat rattfylleri och ökad misshandel.
Vad kan vi då göra åt detta? Ett viktigt konstaterande är att vi måste vända den trend som lett till ökad konsumtion i dag jämfört med före EU-medlemskapet. En ökning av konsumtionen leder till fler skador och än högre kostnader.
De politiska beslut som tas framöver ska inte underlätta tillgången av alkohol. Krogpersonal måste utbildas i ansvarsfull servering, kommuner ska inte sponsra festivaler där alkoholen flödar och serveringstillstånd som missköts måste dras in. Radikalt sänkta införselkvoter måste återinföras och strikta reklamregler för alkohol behövs. Den pågående utredningen av alkohollagen får inte leda till att det blir enklare att få tag på alkohol.
Det går att få ned samhällskostnaderna för alkoholen, men det gäller att våga fatta beslut som vi vet håller nere konsumtionen, inte beslut som ökar den.
• Fotnot: Kolla kostnaden för alkoholnotan i just din kommun (pdf-fil).
http://www.iogt.se/templates/SimplePage____15093.aspx
CARL SCHLYTER, europaparlamentariker (mp)
BARBRO WESTERHOLM, riksdagsledamot (fp)
SVEN-OLOV CARLSSON, förbundsordförande IOGT-NTO
PETER MOILANEN, ansvarig IOGT-NTO:s alkohol- och narkotikapolitiska arbete