Vad är alternativet, Linton?

Visionen "ett narkotikafritt samhälle" är mossig och leder till en politisk blockering istället för att hjälpa missbrukare. Det anser bl a tidskriften Arenas chefredaktör Magnus Linton. Men vad är alternativet? undrar Per Johansson (bild), förbundssekreterare i RNS, som gick på en debatt om frågan – utan att få svar.

Journalisten och debattören Magnus Linton, narkotikageneralen Björn Fries och kriminologen Leif Lenke möttes i en debatt på ABF-huset i Stockholm 14 januari med rubriken "Narkotikafritt samhälle – en idé på glid?".

Magnus Linton presenterade sina narkotikapolitiska idéer som kan sammanfattas ungefär så här:

1. Sprututbytesprogram över hela Sverige
2. Utvidga metadonprogrammen
3. Ordna bostäder åt hemlösa utan krav på drogfrihet
4. Cannabis ska nog vara förbjudet även framgent – kanske
5. Skrota målsättningen ett narkotikafritt samhälle
6. Det behövs ingen alternativ målsättning

Jag blev faktiskt lite paff av detta och har ganska svårt att förstå det hätska tonfallet i Lintons tidningsartiklar i ämnet (ex Arenas temanummer nr 6/2002).

Hans fyra första punkter landar ganska mitt i den svenska partidebatten så som den förs i riksdagen. Och jag som trodde att Linton var radikal!

1. Sprututbytesprogram är ingen knarkbekämpningsåtgärd utan ska bedömas som en HIV-preventiv insats. Det är ytterst tveksamt om det är en effektiv insats i det avseendet.

2. Metadonprogrammen är inte fulla idag och att utvidga dem från 800 platser blir mest en lek med siffror. Om man ändrade reglerna kring metadon och exempelvis accepterade sidomissbruk av andra droger skulle metadonbehandling bli mycket efterfrågad – och skadlig.

3. Javisst. Det är en skandal att hemlösa missbrukare fryser ihjäl för att kommunerna inte ordnar med härbärgen eller annan typ av boende för de som inte klarar av en vanlig lägenhet och som inte klarar av att hålla sig drogfria.

4. Om narkotikaförbudet ska gälla även i fortsättningen, då förstår jag inte vad bråket handlar om. Svenska folket vill att narkotika ska vara förbjudet, inklusive cannabis. Riksdagen lagstiftar om detta och polisen sätts att upprätthålla förbudet. Hur skulle det annars gå till?

5. och 6. Om inte målsättningen ska vara ett narkotikafritt samhälle, hur ser en alternativ målsättning ut? Den frågan ställde Björn Fries flera gånger under debatten till Linton, utan att få svar.

Jag frågade själv Linton efter debatten och han verkar mena att det inte behövs någon målsättning, just i den här frågan.

I andra politiska frågor är det bra med målsättningar, men av någon anledning gäller inte det narkotikapolitiken.

Det är väl käckt med lite kritik så där i största allmänhet men jag tycker att man måste komma med ett alternativ om man ska bli tagen på allvar.

• Läs även Gunnar Ohrlanders krönika: Flumvänstern: rör inte vår braja!

Etiketter:

Annonser