”2007 års reform för bättre utslussning i kriminalvården” var främst tänkt att ge fängelsedömda missbrukare större möjligheter att bli drogfria, detta genom att de skulle kunna få behandling utanför fängelset, så kallad vårdvistelse.

Över 60 procent av Kriminalvårdens klienter är missbrukare. Varje år passerar cirka 11 900 fångar fängelseportarna. Inom tre år efter frigivning sitter 87 procent av dem med missbruksproblem åter fängslade. Men för de som fått en vårdvistelse återfaller 12 procentenheter färre i brott.

Brottsförebyggande rådets utredare pekar på att målgruppen som skulle komma ifråga för utslussningsåtgärder i ett slag fördubblades med anledning av reformen 2007, från cirka 2 500 till ungefär 5 000 fångar.

– Men de allra flesta missbrukarna som man ville nå med reformen har ingen möjlighet att klara den höga säkerhetsnivån för att komma ifråga för utsluss, säger Brå-utredarna Marcus Lundgren och Erik Sundström till Drugnews.

Rapporten samt preliminär statistik för 2008 presenterades vid ett seminarium hos Skyddsvärnet i onsdags. Endast 25 procent av missbrukarna kommer i fråga för någon form av utsluss och av dem fick endast 620 vårdvistelse 2008. Året före reformen fick 709 missbrukare vård utanför anstalterna och reformåret 2007 fick 638 dömda vårdvistelse enligt den nya paragraf 56.

Till exempel är 80 procent av de beviljade utslussningarna förstagångsdömda. Utredarna menar att de kommer ifråga därför att de inte har haft några möjligheter att tidigare misslyckas. Men för en klient som inte klarat kriminalvårdens hårda nivå- och säkerhetsbedömning och andra ordningsföreskrifter innebär det automatiskt avslag på ansökan om utsluss.

De tidigare kriminalvårdsdirektörerna Per Colliander och Gunnar Engström, instämmer i kritiken.
– Det är skrämmande att det blivit sämre, när faktiskt reformen kom till för att mjuka upp för fångarna att få utsluss, menar de båda.

Kriminalvårdens ansvarige tar till sig en del av kritiken, men nämner en rad orsaker till att siffrorna ser negativa ut.
– Vi måste helt klart skärpa oss för att utöka antalet vårdvistelser, som vi vet faktiskt är mycket bättre än anstaltsvården och generaldirektören har också gett direktiv att så ska ske, säger den Birgitta Göransson, nationellt ansvarig för utvecklingen av narkotikasatsningen inom kriminalvården, till Drugnews.

– Men jag tycker att Brås kritik är något onyanserad när man redovisar dessa negativa siffror. Det finns en mängd omständigheter som Brå måste förstå och ta med i beräkningarna, fortsätter hon.

Hon pekar bland annat på att kriminalvårdens uppsökare och frivården redan på häktena gör en insats för att motiverade klienter ska dömas till kontraktsvård istället för fängelse, dessa klienter tas inte med i statistiken. Dessutom har kriminalvården skärpt kraven för att behandlingshemmen ska få teckna ramavtal. Därmed har platser som tidigare före reformen fanns tillgängliga försvunnit.

Hon håller med om att säkerhetsbedömningarna har blivit hårdare än tidigare, men menar att detta delvis beror på att kriminalvården måste kunna identifiera klienterna så att inte helt omotiverade klienter beviljas utsluss.

– Till exempel godkänns inte gängmedlemmar för någon form av utsluss. Våra erfarenheter är att de fortsätter sin brottslighet så fort de kommer utanför murarna, säger Birgitta Göransson.

Dessutom har den hårdare kontrollen lett till att det numera kommer in mindre narkotika in på anstalterna.

• Bråforskarna tillbakavisar dock kriminalvårdens förklaringar och tror inte att färre utslussningar med vårdvistelser beror på att kontraktsvården ökat. Detta då antalet dömda till kontraktsvård inte alls har ökat under tidsperioden.
Behandlingshem forskarna har varit i kontakt med uppger också att de kan ta emot fler klienter, men att man förhindras komma in på anstalterna och träffa intagna för att berätta om sin verksamhet.