Tillbaka till drogerna i Lappland

Nätdroger blir allt vanligare i norra Sverige. Flera dödsfall har inträffat på kort tid. Drugnews medarbetare besökte för några år sedan Kiruna och Gällivare. Då hade 18 ungdomar dömts i en ecstasyhärva. Nu är fotojournalisten Maria Söderberg tillbaka i Lappland.

Av Maria Söderberg (text och foto)

Det är vinter och vi blickar ut över tundran från Kiirunavaara fjäll. Under oss ligger Sveriges svarta guld, järnmalmen. Den kraftiga, isande vinden sveper bort alla försök till samtal. Harry Rantakyrö och Stig Starlind drar hårt i sina jackor och skriker att de nog får ställa in helgens skotertur.

Sedan in i bilen. Huttrande.
– Typiskt! Så fort det blir sol börjar det blåsa! Samtidigt är sommaren kort här och temperaturen kan sjunka till bara några grader. I början av juni kom också snön. Utsikten i sig besvarar en fråga varför jag är här i uppdrag att skriva om nätdroger.
Avståndet!
Med ett knapptryck på datorn kommer drogerna per post.

Per-Olov Andersson, polisens narkotikarotel i Norrbotten, säger från sin bil – det blir många bilresor i det avståndsrika länet – att han inte har belägg för att just Norrbotten har mer av nätdroger än andra.

– Men ju närmare källan man är, desto lättare köpa utan spår av transaktioner. Om man så vill behövs inga resor söderut eller till finska gränsen, inte ens till Narvik. På den norska sidan ökar antalet ungdomar som använder narkotika.

– Jag har aldrig tidigare upplevt en sådan ökning, sa Jostein Kroken, narkotikaspanare vid polisen i Narvik nyligen i Norrbottens-Kuriren.

I Narvik greps i maj 23 ungdomar för narkotikabrott, de flesta okända för polisen. Det påminner om den härva som polisen i Kiruna nystade upp för snart fyra år sedan. I november 2005 åtalades tjugo personer från Kiruna för narkotikabrott. De var i åldrarna 18 till 31 år. Skillnaden är bara att det i Kiruna handlade om ecstasytabletter per post. I Narvik var det hasch.
– Vi fruktar att mörkertalet är stort. Tendensen är helt klar. Det har varit en explosiv rekrytering av ungdomar till kretsar som använder droger. Inställningen har blivit allt mer liberal bland ungdomar.

På den fackliga expeditionen hos Gruvtolvan, inne på LKAB:s område, råder motsatt idé. Här ska inga droger liberaliseras. IF Metall har utgjort spjutspetsen i ett drogtestprogram som omfattar samtliga anställda. Företaget har drygt tretusen anställda i Sverige. 2008 testades 810 personer, men även anställda inom entreprenörsföretag som uppgår till 235.

Stig Starlind berättar det som han upprepat hundratals gånger och som för varje ny lyssnare är lika engagerande. Harry Rantakyrö sitter bredvid (han ser bekymrad ut, fingrar på sin mobil, men det är bara för att en tandläkartid hotar).

– Jag är själv alkoholist, men lever nykter sedan arton år. Jag höll på att gå under. När jag hade bestämt mig för att sluta dricka började jag föra diskussioner bland arbetskamrater och i facket. Överallt såg jag problemen med spriten. Allt kunde bara rulla på tills dess graven öppnade sig framför en.

Berusningskulturen är utbredd, inte minst bland män inom industrin. Harry och Stig menar att de visst accepterar drickandet, men – som Harry uttrycker det:
– Vi super på fester och har kul, ja. Men sen är det bra med det.

Och visst finns det fördelar med sprit.
– De flesta av oss här är från Tornedalen. Banne mig hade vi inte varit ungkarlar allihopa om vi inte hade haft spriten som socialt smörjmedel, säger Harry med ett skevt leende och Stig Starlind fortsätter:
– Herregud, det där baracklivet vi hade kring gruvorna. Vilket supande det kunde vara! Han iakttog tidigt hur alla duckade inför problemet. Hela tiden skulle någon annan förmås att ingripa när en arbetskamrat kroknade.

Inom ramen för LKAB:s drogtestprogram har det varit viktigt med utbildning i vad alkohol och andra droger ställer till med. Inte minst cheferna inom olika avdelningar behöver kunskap och stöd när problemen kommer.

– Jag har ofta många chefer i luren som undrar hur de ska tackla ett problem. Idag har vi en samsyn som säger att man inte ska blunda. Gör man det är man en möjliggörare.

Ordet ”möjliggörare“ är vanligt inom behandling för missbrukare. Det handlar om en person i missbrukarens närhet som deltar i jakten på att dölja missbruket. En synonym är medberoende. Stig Starlind är övertygad om att han själv aldrig gått ned sig som han gjorde på 1980-talet om LKAB redan då hade haft ett aktivt drogprogram.
– Jag gick miste om tio år av mitt liv.

Modellen med slumpvisa drogtester har vuxit fram under en lång rad år. För tre år sedan väntade LKAB:s ledning och de fackliga organisationerna på svar om hur den fackliga centrala ledningen såg på testerna. Företaget ville inte gärna dra igång utan samförstånd. Besked dröjde och IF Metalls ledning sa till sist att de inte stod bakom testprogrammet.
– Vi körde ändå, vi förstår inte alls varför det här skulle vara så svårt, säger Harry Rantakyrö som varit ordförande i Gruvtolvan i sex år.

Det är inte första gången han hävdar en annan linje gentemot Stockholm. Det är snarare vad som förväntas. Så fort det till exempel började blåsa i frågan om pensionsbolaget AMF och om Wanja Lundby-Wedin uttryckte sig Harry Rantakyrö med orden “Det är bara att packa och dra”. Drogtestprogrammet ställdes på prov i september 2008. En ung anställd vägrade lämna urinprov och ansåg att testen var “kränkande“. Det blev avsked.
– Det handlar bara om att lämna ett enkelt urinprov. Om man ställer det mot alla risker vi har i gruvbrytningen är det en struntsak, säger Stig Starlind och försvarar uppsägningen.
– Ett avtal har en yttersta konsekvens.

När slumpmässiga drogtester genomförs på stora arbetsplatser är det vanligt att man hittar spår av narkotika i ungefär två procent av fallen. På LKAB är det färre än en procent föregående år, och då är alkohol inräknat.
Johanna Nordin, chef för företagshälsan, gläds åt resultatet.
– Det visar att vi är på rätt väg. Testerna är bara ett hjälpmedel. Vi vet hur svårt det är att hitta personer som använder stora mängder läkemedel eller narkotika. När det gäller alkohol pratar vi om riskbeteende.

De har ett tiotal som fått positivt utslag på ett år. Även om det finns en handlingsplan är all rehabilitering individuellt anpassad. Varje år erbjuds fem och tio personer en eller flera perioder på behandlingshem.

Testerna omfattar bensodiazepiner (lugnande medel), kokain, opiater (morfin, heroin och kodein), cannabis, amfetamin och så alkohol där gränsen är densamma som för rattfylleri – 0,2 promille. 25 procent av de anställda kallas årligen. Förutom Kiruna ingår också de anställda i Malmberget, Luleå och Svappavaara. Alla prover skickas till Karolinska institutet i Stockholm eller Ängelholms sjukhus.

För Johanna Nordin är det uppenbart att LKAB:s inställning påverkar samhället i stort.
– Vi är den dominerande arbetsplatsen. Våra underleverantörer och entreprenörer ingår också i programmet.

Men när det gäller den grupp yngre personer som varit aktuella i härvorna med nätdroger återfinns ingen på LKAB.

I januari 2009 slog polisen till mot internethandel av det narkotikaklassade preparatet tramadol. Operationen kallades “Plattång“. Över hela landet fastnade 447 personer. Bland dessa fanns 39 i Norrbotten varav 20 har erkänt. Samtliga är unga män, de flesta mellan 19 och 20 år. Hittills har två åtalats och dömts.
I Kiruna återfanns nio i tramadolhärvan, men åtal har ännu inte väckts för någon.

I Kirunas polishus understryker narkotikapoliserna Therese Forslund och Fredrik Söderlind Internets betydelse för nya narkotikavanor. Ett för vuxna okänt fenomen är hur man testar narkotiska preparat framför dataskärmen. Sedan jämför man sina upplevelser i chattrum, mer eller mindre öppet. Hemsidor som Flashback kan fungera som testarena.

En anonym signatur, som säger sig vara från Norrbotten, utrycker sig till exempel så här:

“Flytande tramadol…
jag å polarn har slevat i oss 7ml, alltså 700mg flytande tramadol..
och booostat med alvedon..
har bara kört tidigare på tabbs.. jävligt skönt me nodd..
Men alltså de har gått 1 timma och vi känner bara oss lite dimmiga..
hur länge tar de innan de slår bra på flytande?
ny ligger vi uppe på 800 mg.. Börjat bli lite yr men inget nodd =(”
(Flashback Forum)

– Alla ungdomar vi möter är skickliga med datorer, säger Therese Forslund som säger att det främst är en ”killgrej“. Tjejer är mer försiktiga. Dessutom är de där killarna duktiga på FASS. Det är inte alla som förstår att de begår ett brott när de beställer preparat.
FASS står för ”Farmaceutiska Specialiteter i Sverige”, som är en sammanställning av fakta från läkemedelsindustrin.

Det senaste i raden av diskussioner om narkotikaklassning är ”Spice”. Spice har sålts som ett lagligt substitut till marijuana på internet. Men nyligen blev även denna vara av torkade växtdelar, sprejade med syntetiska cannabinoider, olaglig sedan Folkhälsoinstitutet ansökt om detta till regeringen.

– Det är helt klart en inkörsport till andra droger, menar Fredrik Söderlind, som säger att vara narkotikapolis i Kiruna har en särskild betydelse.
– De flesta känner till mig. En kille som använder droger ibland säger att han “inte går på krogen längre, jag vet att ni kan vara där”.

Det morfinliknande tramadol – där Kiruna i januari hade ”träff” på nio personer – klassades i december 2007. Det rättsliga efterspelet i Kiruna blev att två fick bötesföreläggande för köp. De sju övriga undkom något straff eftersom de helt enkelt nekande till brott och åklagaren ansåg att bevisningen mot dem var för tunn. I den uppmärksammade ecstasyhärvan för fyra år sedan dömdes ju arton av de åtalade.

• Hur har det gått?
Håkan Alsterlind är idag områdeschef för norra Lappland, men var då engagerad i ärendet.
– För de flesta var det ett snedsteg och något man lämnade bakom sig. De som var mer belastade med missbruk och tidigare brott har fortsatt. Men det mest intressanta är att de som sa som det var genom hela rättegången och fick fängelse för detta, de tre personerna har det gått bra.

För tre år sedan intervjuade jag en av de dömda. Han beskrev hur tidningarna hade fått flera saker om bakfoten. Ett exempel var att de var en ”ungdomsgrej”. Så är det inte alls, menade han då och pekade på att flera var mellan trettio och fyrtio år.
Vid tiden för rättegången uppskattade han att kanske tvåhundra använde ecstasy i Kiruna litet då och då. Han anser fortfarande att tabletterna inte är drogframkallande, åtminstone har han aldrig sett något belägg för det.

Idag arbetar samme person mer än heltid i sina två små företag. Rättegången och domen känns avlägsen.
– Jag har det bra, inga problem. De jag känner som var med om samma händelse, två-tre personer, har också lämnat det där bakom sig.

• Hade rättegången någon betydelse för dig?
– Jag hade nog testat ändå, precis som många tänkt både innan och senare än mig. Det är inga större risker inblandade. Det är sådant jag hör på fikarasterna om att Sverige inte har några hårda straff. De skiter i om det kommer en polis eftersom det ändå inte händer så mycket.


Två dödsfall i Gällivare

En 21-årig man och en 19-årig kvinna hittades i april inom ett dygn döda på olika platser i Gällivare. Dödsorsaken var överdosering av narkotiska preparat.

Det gick en chockvåg genom staden och sorgen var stor.
Ilska riktades mot polisen som kvällstid har en ensam patrull för hela Gällivare och Jokkmokks kommuner.

I lokaltidningarna säger sig många invånare ha tröttnat på att knarkhandeln kan ske helt öppet och att tipsen inte följs upp.

Det här handlar om liv och inte om pengar


Kommunalrådet Tommy Nyström

• Fotnot: artiklarna har även publicerats i tidskriften Narkotikafrågan.

Etiketter:

Annonser