Tveksam evidens för drogtesta elever

Debatt om drogtester i skolan. Nackdelen är att effekterna i förhållande till kostnaderna är svåra att försvara eftersom det vetenskapliga underlaget är problematiskt. Det skriver Sven Bremberg, expert i hälsofrågor om unga vid Folkhälsoinstitutet, i en replik på Per Johanssons artikel.

Det är angeläget att pröva nya metoder som kan förebygga bruk av illegala droger. En sådan metod är att genomföra drogtester på elever i skolan. Sådana insatser är vanliga i USA och har uppmärksammas i Sverige, bland annat i en artikel och en ledare i Läkartidningen 12 oktober 2010. Artiklarna har kommenterats i Drugnews där Per Johansson, generalsekreterare i Riksförbundet narkotikafritt samhälle, menar att jag som författare till ledaren är alltför negativ till sådana tester.

En bedömning av en metod som är avsedd att förebygga ett hälsoproblem bör bygga både på en värdering av det vetenskapliga underlaget och på de värderingar metoden förmedlar. Det vetenskapliga stödet för att drogtester i skolan skulle reducera bruket av narkotika är problematiskt. Detta förefaller vi vara överens om, både grundat på den litteratur jag refererat till och det arbete Per Johansson behandlar.

Per Johansson refererar en översikt från Department of Education, (pdf-fil), i USA. Den enda effekt som påvisas där gäller under en månad efter ett test, bland de elever som har faktiskt har testats. Effekten är dock svag och på gränsen till att statistiskt kunna säkerställas. Enligt översikten påvisas inga effekter på det samlade drogbruk bland eleverna i de skolor som genomför drogtester. Översikten ger således inte underlag för påstående om att drogtester är förebyggande, möjligen att de reducerar det omedelbara bruket bland de elever som redan använder en viss substans.

Trots att vi är överens om att evidensen är svag för drogtester antyder Per Johansson att min orientering i litteraturen kring förebyggande metoder skulle ha stora brister.

Per Johansson gör det genom att hänvisa till ett TV-program, Skolfront, som behandlar en annan metod som Statens Folkhälsoinstitut lyfter fram och som används i skolan för att bland annat förebygga drogbruk, SET. TV-programmet driver tesen att SET både är skadligt och att evidens saknas.

Tyvärr har programledaren inte läst den systematiska genomgång av Diekstra som vi refererar till på FHI:s hemsida . Där redovisas positiva effekter i huvuddelen av de 76 kontrollerade studier av SET liknande metoder. Den enda från FHI fristående vetenskapligt aktiva person som i programmet får kommentera Diekstras översikt, Ann Charlotte Smedler, anger vid ett telefonsamtal senare att hennes uppfattning inte redovisas i programmet på ett rättvisande sätt.

I motsats till vad Per Johansson påstår har hänvisningarna till denna översikt hela tiden legat kvar på FHI:s hemsida. Uppenbarligen har Per Johansson själv inte gjort sig besväret att kontrollera vad FHI skriver på hemsidan, utan enbart utgått från att UR-programmet givit en rättvisande bild.

Skillnaderna mellan våra samlade bedömningar gäller dock främst de värderingar som förmedlas av metoden, drogtester i skolan. Testerna förmedlar en uppfattning om att bruk av narkotika inte är acceptabelt. Detta är värdefullt vilket också är en uppfattning som vi båda delar.

Nackdelen, som jag ser det, är att effekterna i förhållande till kostnaderna är svåra att försvara eftersom det vetenskapliga underlaget är problematiskt. Detta är en viktig aspekt eftersom det är skattemedel som finansierar insatsen.

Intrånget i den personliga integriteten är inte heller oproblematiskt inom en ram som i praktiken är obligatorisk, det vill säga skolan. Det är mot denna bakgrund som det amerikanska barnläkarsällskapet tagit avstånd till metoden.

Etiketter:

Annonser