Administrativ narkotikakontroll har funnits i Sverige sedan den första narkotikaförordningen 1923. Till en början låg den hos Kungl. Medicinalstyrelsen. När denna uppgick i Socialstyrelsen 1968 följde narkotikakontrollen med. År 1990 bildades Läkemedelsverket (LV) och tog över frågan. LV har till uppgift bl.a. att utfärda narkotikaförteckningar, att utreda medicinska preparat för klassning som narkotika med mera.

En parallell uppgift ligger på Statens folkhälsoinstitut (FHI, bildat 1992, omorganiserat 2001), då det gäller att bevaka och lämna förslag om narkotikaklassning för övriga substanser (sådana som inte är läkemedel). FHI har också en speciell funktion då det gäller nya substanser som kan bli föremål för förslag till Regeringen om klassning som narkotika eller hälsofarlig vara. Det gäller preparat som tagits i beslag av polisen eller tullen och där åklagare begärt utlåtande enligt “förstörandelagen“ (2011:111).

I skrivande stund har FHI yttrat sig över omkring 50 substanser och lämnat förslag om formell narkotikaklassning i fråga om ett (etylfenidat, 11 september).

Nu skall myndigheterna inom hälsoområdet organiseras om. FHI skall slås ihop med Smittskyddsinstitutet (SMI) och bilda Institutet för folkhälsa från den 1 januari 2014. Ett förslag (Ds 2012:49) är ute på remiss. Där sägs inte mycket om narkotikakontrollen.

Men i förbifarten noteras att “det finns exempelvis skäl att överväga om […] de lagstadgade uppgifter enligt narkotikalagstiftningen, som Statens folkhälsoinstitut i dag ansvarar för, lämpligen borde hanteras av någon annan myndighet.“ Inget förslag lämnas dock i den riktningen.

Narkotikakontrollen är hårt reglerad av internationella konventioner (FN), har både administrativa och polisiära och tullnära sidor och kräver djup kompetens inom många fackområden (från drogkemi till epidemiologi).

Idag har svenska myndigheter svårt att lösa vissa frågor inom narkotikakontrollen. Mest markant är bristen på försörjning av sakkunniga i narkotikamål som avser farlighetsbedömning av nya narkotika. Frågan har varit aktuell under snart 30 år. Dock finns ingen intern försörjning inom detta område, som för exempelvis rättskemiska frågor.

Många andra länder, som USA, har en central narkotikakontrollmyndighet med brett mandat. Drug Enforcement Administration (DEA) hanterar ett stort spektrum av uppgifter, från bevakning och forensiska analyser av nya droger, till närmast polisiära utredningar kring avdrift från medicinsk hantering etc.

Omorganisationen av FHI m.fl. skapar ett unikt tillfälle att bilda en svensk Narkotikakontrollstyrelse (NKS). Stora samordningsfördelar skulle kunna vinnas om en enda myndighet skulle få ett totalansvar för all administrativ narkotikakontroll.

En Narkotikakonstrollstyrelse skulle i så fall få bl.a. följande uppgifter:
1. Bevakning av nya substanser som kan bli föremål för kontroll som narkotika eller hälsofarliga varor. Uppgiften skulle tas över från Folkhälsoinstitutet och Läkemedelsverket.

2. Utfärdande av förteckningar över narkotika resp. hälsofarliga varor. Uppgiften skulle tas över från FHI och LV.

3. Internationella kontakter avseende drogkontroll inom EU och FN. Uppgiften skulle tas över främst från FHI.

4. Insamling av statistik m.m. om utvecklingen av narkotikamissbruk. Uppgiften skulle tas över från bl.a. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

5. Utredningar om brott mot överträdelser av administrativa regler om narkotika m.m. Uppgiften skulle tas över från i första hand Socialstyrelsen.

6. Sammanställande av forensisk information om narkotika m.m., särskilt nya substanser. Det skulle ske i form av exempelvis sakkunnigutlåtanden. Uppgiften har idag inget naturligt hemvist utan skulle här kunna få en första systematisk reglering.

7. Kunskapsinhämtning och kompetensutveckling inom området administrativ narkotikakontroll. Denna funktion är för närvarande svagt definierad.

Listan kan göras mycket längre. Den torde dock visa att det finns mycket att göra för en Narkotikakontrollstyrelse.

Den operativa narkotikakontrollen med underrättelseverksamhet och ingripanden mot narkotikabrott med mera skulle ligga kvar på polis och tull. Men det skulle troligen bli lättare för poliser och tullare att bara behöva ha en motpart då det gäller administrativ narkotikakontroll.

• Referens: Regeringspromemorian “En mer samlad myndighetsstruktur inom folkhälsoområdet“ (Ds 2012:49, pdf-fil, 75 sidor).
• Fotnot: Artikeln publiceras även i Svenska Narkotikapolisföreningens tidskrift.