Nu går debatten het (igen) om att drogtesta barn eller inte. Det känsliga är det här med integritetskränkning. Ska man verkligen få tvinga ett barn att inför okända människor sätta sig ner och kissa? Tänk om det traumatiserar barnet och tänk om barnet är oskyldigt? Hur ska då barnet hantera ett sådant övergrepp?

Att bli tvingad till drogtester om man inte tar droger kan ju självklart vara oerhört kränkande.

Genomförs det av fel person på fel sätt kanske det kan upplevas som ett övergrepp och sätta spår i själen på ett oskyldigt barn. Visst kan det bli oerhört fel, men det kan ju även bli rätt.

Som barn bör man kunna känna ett förtroende för vuxenvärlden. Man vill ha gränser och man vill att de vuxna ska vara smartare än en själv och se vad man håller på med. Även om jag gör allt som står i min makt för att dölja att jag håller på och testar droger, så vill jag ju egentligen att någon ska komma på mig. Om ingen kommer på mig eller kan bevisa att jag faktiskt håller på med droger, så innebär det att jag kan fortsätta med drogerna.

Det är ett enormt svek från vuxenvärlden gentemot ett barn att inte se och agera för att sätta stop för ett sådant beteende. Att man som barn kan lura och manipulera de vuxna och få sin vilja fram är också ett övergrepp. Som barn vill man att någon ska sätta gränser och gör de inte det så lämnar det också spår i själen. Man har blivit övergiven av dem som skulle skydda en och nu får man klara sig själv. Ett barn på egna ben i den vida världen, det är också ett övergrepp, en kränkande handling och ett svek.

Att inte drogtesta barn som faktiskt håller på med droger kan vara förödande. Jag var femton år när jag gick ner mig på droger.

Hela sista terminen av nian gick jag dagligen på amfetamin och tog alla droger som kom i min väg. Jag genomgick kraftiga personlighetsförändringar, rasade i vikt och försämrade mina betyg. En gång var det en lärare som frågade mig om jag tog droger. Jag blånekade, det ledde inte till någonting. Min mamma bad mig att lämna urin en gång som hon skulle lämna in till distriktsköterskan. Jag bad en kompis som inte höll på med droger att ge mig lite av sitt kiss och så lämnade jag in det. Sen var det fritt fram att knarka ner sig totalt.

Det jag vill säga är; samtidigt som det är ett övergrepp att tvinga oskyldiga barn till kissprov så är det ett övergrepp att inte tvinga skyldiga barn till det. Så det svåra med hela den här frågan är vem ska avgöra vem som ska kissa? Vem är så pass kunnig att det inte kommer att drabba en massa oskyldiga? Hur kan man använda drogtester för att hjälpa dem som behöver det? Inte kränka dem som inte har gjort någonting.

Drogtester är ju inte heller någon hundraprocentig metod. Det går att fuska (precis som jag gjorde), speciellt om man vet när testet kommer att ske. Hela Internet är fyllt med kurer som man kan genomgå för att rena sin urin och man kan ju alltid använda någon annans kiss också. Så kanske man kränker en massa oskyldiga barn och så får man ändå inte fast de som håller på med droger.

Personligen så har jag väldigt svårt att ta ställning i den här frågan. Det finns så många för- och nackdelar hur man än vrider på det.

Något som man verkligen borde satsa på som inte kränker någon och som hjälper många är ju så klart att utbilda föräldrar.

Har föräldrarna en bra kunskap i de här frågorna ökar deras chanser rejält att upptäcka om deras barn testar droger. Föräldrarna är ju och kommer alltid att vara de viktigaste nyckelpersonerna i sina barns liv.