De frontar mot några hälsomyndigheter och regeringens missbruksutredare som vill se sprutbytesprogram för narkomaner runt landet för att förhindra smittspridning av infektioner. En rapport ifjol från Karolinska institutet uppgav att ett hiv-utbrott i Stockholm i slutet av 2006 kunde ha undvikits om staden hade haft ett bytesprogram.

Men debattörerna i SvD menar att ingen lyckas förklara varför en ren spruta från landstinget skulle fungera annorlunda.

“Anledningen till att det inte går att förklara är att det är inte är inköpskällan som avgör hur en spruta används i en knarkarkvart. Det är när samma spruta används fem, sju eller tio gånger och delas mellan olika narkomaner som hivsmittan sprids – helt oavsett var sprutan har kommit ifrån och helt oavsett om den var ren från början“, skriver sex läkare och borgerliga landstingspolitiker från Stockholmsområdet i artikeln.

De anser också att underliggande material till en tung WHO-rapport, som sprutförespråkare ofta hänvisar till, har feltolkats eller felredovisats. Och att rapporten därför inte ger något stöd för att sprutbyte skyddar mot hiv.

Debattörerna hävdar själva att uppsökande verksamhet med testning, smittskyddsinformation och vaccinering mot hepatit är mer effektiva metoder än att dela ut sprutor. De hänvisar också till att en stor hiv-epidemi under 1980-talet stoppades utan sprutbyte, men istället med hiv-testning och delgivning av resultatet till berörda narkomaner.

SPRUTBYTE OMSTRITT/ Trots att riksdagen 2006 antog en lag så att landsting och kommuner kan ansöka om att få starta sprutbyten, så är det bara i Skåne några finns. I Göteborg har kommunen sagt nej med hänvisning till att man inte anser sprutbyte effektiva. I Stockholm pågår en utdragen process – landstinget sade ja ifjol, stadens socialnämnd sade ja förra veckan. Moderaterna har bromsat, men frågan avgörs troligen under våren huruvida en gemensam ansökan ska sändas till Socialstyrelsen.