Drogdebatten om moral, ideologi och åsiktsbildning – startad av tre forskare – in på upploppet. Egentligen tycker vi nog lika om regeringens passivitet på narkotikapolitiska området, menar Per Johansson, förbundssekreterare Riksförbundet narkotikafritt samhälle, och Christer Karlsson, ordförande Kriminellas revansch i samhället, i ett inlägg.
Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, skrev Esaias Tegnér i sin magisteruppsats 1820.
De tre forskarna Björn Johnson, Leili Laanemets och Bengt Svensson uttrycker sig minst sagt dunkelt i sin långa replik på Drugnews 30 januari när det kommer till moral, ideologi och åsiktsbildning på drogområdet.
Å ena sidan är det senaste budet från dem att moral och ideologi är “helt nödvändiga inslag i en relevant samhällsdiskussion“. Å andra sidan gäller tydligen samtidigt att ideologin och moralen är ett “filter“ som stänger ute ny kunskap. Och tydligen är det något fel med att “privatisera“ åsiktsbildningen.
Ursäkta, men är inte åsiktsbildningen alltid just privat? Det är det som är själva grunden till ett demokratiskt styrelseskick; att allas röst räknas lika, att ingen har mer värde än någon annan. Eller menar de tre forskarna att staten ska bestämma vad som är “rätt“ åsikt? Hur tusan ska det i så fall gå till?
Vi kan konstatera att de tre forskarna och vi har olika uppfattningar om en hel del saker, men konstaterar samtidigt att vi tycker lika när det gäller regeringens passivitet på det narkotikapolitiska området.
Huvudbudskapet i de tre forskarnas artikel i Expressen som startade den här debatten var just att regeringen måste visa vad den vill och att den måste agera.
Det stora bekymret med narkotikaproblemet är inte att folk har olika åsikter om vad som ska göras utan att så många är så likgiltiga inför frågan.
Vi som sedan decennier debatterat narkotikapolitik i Sverige ska egentligen vara tacksamma mot varann för att vi lyckats hålla våra konflikter vid liv under så lång tid och med sådan glöd. Det sorgliga med forskarnas artikel i Expressen var inte det med förlov sagt rätt tarvliga angreppet på oss, eller de åsikter som framfördes där, utan att de inte fick något svar från regeringen.
Folkhälsominister Maria Larsson, justitieminister Beatrice Ask och statsminister Fredrik Reinfeldt måste kliva fram och visa upp narkotikapolitiskt ledarskap.
Det är bara regeringen som kan ha den rollen och just nu är den rollen obesatt.