EU:s narkotikapolitik skulle se helt annorlunda ut utan Sveriges inblandning. Och Hollands coffe shops kommer att bli färre och kan till och med vara helt bort om cirka fem år. Det menar justitieminister Thomas Bodström i en replik till EU-parlamentarikern Hélène Goudins krönika i Drugnews.
Sverige driver en strikt narkotikapolitik i EU. Vi är det land som hårdast driver de frågor som leder mot ett mindre drogliberalt Europa. Till skillnad mot vad Hélène Goudin, EU-parlamentariker för Junilistan, påstår i sin debattartikel har också vårt arbete lett fram till stora framgångar i kampen mot narkotikan.
Nästan all narkotika i Sverige kommer från utlandet. Det internationella samarbetet är därför helt avgörande för att den effektivt ska kunna bekämpas. Målsättningen måste vara att så långt möjligt komma åt narkotika redan innan den når Sverige.
Det sker genom insatser där narkotikan odlas och framställs och genom ett samarbete mellan stater längs smugglingsvägarna. Självklart krävs också åtgärder för att bekämpa försäljningen i konsumentledet och – inte minst viktigt – för att förebygga att narkotikamissbruk överhuvudtaget uppkommer.
Inom EU, liksom inom allt internationellt samarbete, gäller det att vara rakryggad och stå för de överenskommelser som görs. Det gäller inte minst på narkotikaområdet, där olika uppfattningar ofta möts. I bakgrunden ligger att en del av EU:s medlemsstater har avkriminaliserat ringa narkotikabrott eller gör olika typer av undantag för dessa.
Enligt Nederländernas strafflag så är ”coffee shops” förbjudna. De har dock ett system som gör det möjligt att inte tillämpa denna lag. Deras motsvarighet till riksåklagaren har helt enkelt utfärdat tillämpningsanvisningar som innebär att innehav och distribution av mindre mängder inte leder till straff. Därför är det än så länge möjligt för coffee shops i Nederländerna att fortsätta med försäljning av cannabis, en verksamhet som också drar till sig ungdomar från Sverige och andra länder.
EU har nyligen antagit en narkotikastrategi för åren 2005-2012. I höstas antogs dessutom ett så kallat rambeslut som syftar till att ge gemensamma regler för vilken hantering av narkotika som ska vara straffbar. Rambeslutet täcker bland annat “överlåtelse av varje slag“, inklusive sådan som sker i coffee shops. Det innehåller också en bestämmelse som innebär att EU våren 2006 ska utvärdera hur rambeslutet har fungerat i praktiken.
I narkotikastrategin görs på svenskt initiativ en tydlig hänvisning till att denna utvärdering är viktig för EU:s fortsatta utveckling av narkotikabekämpningen. Rambeslutet bygger på en politisk överenskommelse mellan EU:s justitieministrar som fattades redan i november 2003. Den överenskommelsen hade inte kommit till stånd om det inte varit för att Sverige varit en så starkt pådrivande part.
Hélène Goudin gör fel i att underskatta dessa beslut. Hon borde inte heller underskatta Sveriges möjligheter att påverka, det är helt klart att EU:s narkotikapolitik skulle se helt annorlunda ut utan Sveriges inblandning.
Den trend som vi kan se nu bryter klart mot den liberaliseringstrend som tidigare synts i Europa.
Vi har flera exempel på framgångar när det gäller internationella insatser för att bekämpa narkotika; i samarbete med enskilda länder, inom Östersjösamarbetet, inom EU och i ett vidare internationellt perspektiv. Regeringen arbetar aktiv för att utveckla det samarbetet, även när det gäller annan grov, gränsöverskridande brottslighet såsom handel med människor och vapen. Givetvis måste dock centrala narkotikapolitiska beslut ligga kvar nationellt. Vi är helt överens inom EU om detta.
Jag kommer med största intresse att delta i diskussionerna om utvärderingen av rambeslutets praktiska tillämpning i medlemsstaterna. Sverige kommer att göra allt för att se till så att alla medlemsländer verkligen lever upp till de beslut som man gemensamt har undertecknat.
Min uppfattning är att Nederländerna inte kommer att kunna motivera en fortsatt cannabisförsäljning i coffee shops.
Mellan 1997 och 2002 har antalet coffee shops i Nederländerna minskat med ca 40 procent. Jag är övertygad om att antalet kommer att fortsätta sjunka så pass att de till och med kan vara helt borta om ungefär fem år. Regeringen kommer att fortsätta driva den restriktiva svenska narkotikapolitiken i EU, utan att göra avkall på prioriteringar av förebyggande arbete och vård.