Gillberg, forskare och professor i barnpsykiatri, hade i den s.k. Göteborgsstudien följt några hundra barn för att identifiera ett neuropsykiatriskt funktionshinder som en tid gick under “slaskdiagnosen“ damp (numer adhd, add). Enligt Gillberg hade han lovat barnen och föräldrarna att de medverkade under sekretess.

Resultaten ifrågasattes som “forskarfusk“ kring millennieskiftet och en sociolog och en barnläkare begärde att få ta del av forskningsunderlaget. Men Gillberg och hans arbetsgivare Göteborgs universitet nekade dem det. Kritikerna fick dock till slut rätt genom beslut i regeringsrätten att få läsa materialet. Det förstördes dock i en papperstugg 2004 av Gillbergs hustru och två medarbetare som senare dömdes för tilltaget.

Även Gillberg dömdes 2005 till villkorlig dom och böter för tjänstefel för att ha vägrat lämna ut materialet, en dom som fastställdes i hovrätten året därpå. När Högsta domstolen nekade Gillberg prövning av domen så vände han sig till Europadomstolen för mänskliga rättigheter.

Gillberg åberopade i sin anmälan bland annat till artiklar om skydd för privat- och familjeliv respektive yttrandefrihet. Men Europadomstolen ger honom inte rätt i sitt ställningstagande. Dock var två av de sju domarna skiljaktiga på en punkt – och ansåg att Sverige brutit mot rätten till yttrandefrihet. Även om domen är en motgång för Gillberg så finns en möjlighet att begära nyprövning i en ny, större kammare, s.k. Grand Chamber, med 17 domare.

Christopher Gillberg är en internationellt känd forskare och har banat väg för en stor ökning av neuropsykiatriska diagnoser hos barn och ungdomar och en omstridd medicinering med centralstimulerande (amfetaminliknande) läkemedel.

• Fotnot: Europadomstolens dom i Gillberg-målet.